Växtbongaren reser

 

Goethe skriver i sin Italienska resa att han inte kan låta bli att alltid titta på växter när han reser, även om detta ibland väcker förvåning bland hans medresenärer. Det är för mig så lätt att relatera till detta! När jag besöker historiska ruiner dras min blick alltid först till ogräset som växer mellan stenarna, och först därefter till själva byggnaden. Därför blev jag, dagen efter min ankomst till Rom, så glad över de ovanliga långa torkade blomstjälkarna som fångade min uppmärksamhet på sluttningarna av Janiculum längs min joggingstig. 

Jag fick veta att det var akantusblommor, och samtidigt insåg jag att jag hade hittat en mycket betydelsefull växt. Acanthus mollis inspirerade de gamla grekerna när de designade den korintiska kolonnen. Den tycks finnas nästan överallt i Rom som dekorativt motiv, i stuckaturer eller fresker. Enligt mytiska berättelser ska en nymf ha förvandlats till en akantus för att skydda sig från en trakasserare.

Bilden tagen av Karolina Gullichsen

 

Bolmörten i Civitavecchia förde tankarna till min egen trädgård. Den härstammar från Medelhavsområdet, och har förts till Finland ursprungligen som medicinalväxt. Ölpause på papper idag, oljefärgen var en aning för våt. Måste justera tekniken lite.  

 

Goethes reseskildring från Italien är ärligt sagt ganska tråkig att läsa på sina ställen. Men hans botaniska studier har alltid intresserat mig, särskilt sökandet efter den grundläggande växten – Urpflpanze. Det är en växt som skulle kunna förklara alla variationer i växtstrukturer som variationer av samma grundform, även på Sicilien kanske han verkligen trodde att han skulle hitta växten på riktigt. Men hans tänkande utvecklades så att Urplantan blev mindre verklig och fanns mer på idénivå. Jag minns att Goethe i sitt verk Morphologie der Pflanzen beskriver växternas struktur ungefär så här: Alla växtformer är varianter av samma grundidé, ett slags idealiserat blad. Formen bestäms av växternas vätskor. Ju högre upp i växten, desto mer förfinade är dessa vätskor. Således är till exempel blommans delar en förfinad version av ett blad, resultatet av vätskornas förfining högre upp i växten.

På Goethe-museet i Rom tittade jag både på Goethes egna växtstudier (på bild) och på teckningarna av Kniep, som reste med honom på Sicilien.