Social art and environmental art by Leena Pylkkö: Kroppen som ett kännande subjekt i världen istället för ett objekt för blicken

Min tid i Rom har fått mig att återigen undra över att människokroppen i bildkonsten visas från ett egentligen oförändrat perspektiv under tusentals år. Teknikerna varierar, och på senare tid har olika -ismer följt på varandra, men subjektet är fortfarande en människa sedd från ett lämpligt avstånd.

Ett av de mest klassiska exemplen är förmodligen "Venus Pudica" - den blygsamma Venus. Det finns otaliga kopior och versioner av den ursprungliga grekiska skulpturen i museerna här i Rom. En fransk lärobok från 1700-talet ger till och med mycket exakta mått för skulptören om hur man skapar den perfekta Venusfiguren. Så viktig har den här kvinnogestalten varit.

Bilden härstammar från Jyrki Siukonens föreläsning som han höll för studerande och stipendiater vid Villa Lante om den antika skulpturtraditionens betydelse.

Här några av mina teckningar gjorda ur det varseblivande och upplevande subjektets perspektiv. Jag utforskar den ömtåliga gränsen mellan vad som uppfattas med sinnena, vad som ingår i kroppens eget vetande och dess orientering i världen – être au monde, som fenomenologer skulle säga.