Katakombglass, varsågoda!

 

När något får dig att rysa, förvandla det till glass och servera det till andra. Visst är tanken lite störande: ett många mil långt nätverket av tusentals gravhyllor huggna i tuffstenen. Nätverket påminner om boktryckares korridornätverk. Också det faktum att man grävt upp kvarlevorna från katakomberna och begravt dem i kyrkor, ungefär på 700-talet. Tänk nu: gräva upp och begrava på nytt. 

Således förverkligade jag en liten food-art-happening för alla som var på plats vid Villa Lante.

Såhär tillverkades katakombglassen med "överraskningar".  

1. Skaffa de klassiska ingredienserna: grädde, koncentrerad mjölk på burk, vaniljsocker. Använd kakaopulver för att få tuffstensfärgen. Väck uppståndelse i de närbelägna mataffärerna genom att fråga efter glukossirap (sciroppo di glucosio) utan att egentligen kunna italienska. Ge slutligen upp och beställ sirapen på nätet.

2. Vispa grädden, lägg till mjölken och sirapen. Bygg lagren i en stor frysask som får plats i frysen. Graven skapar du genom att låta ett lager av glassmassa frysa, och gräva gravar i det sen. Täck dem med tunna skivor av glass som du låtit frysa i andra små frysburkar.

3. Äkta Domicilla-glass har fyra lager av passager. Se också till att de olika nivåerna är sammankopplade!

4. Låt frysa minst 5 timmar, sen kan ni börja gräva och äta. 

Gravar som innehåller salta fiskar. 

Andra överraskningar i gravarna. 

Gravlock med symboler som används i katakomberna: duvan, fisken, olivträdskvisten. 

 

Varför hamnade jag i katakomberna i min konstnärliga forskning?

Ämnet för min konstnärliga forskning är renande och rening, även i andlig bemärkelse. Rening är naturligtvis starkt förknippat med vatten. Vatten är ett element som är närvarande i den tidiga kristna konsten, som är välbevarad just i katakombernas freskomålningar. Förutom fisksymbolen innehåller bildspråket också till exempel berättelsen om Jona och valen, och hur Moses förvandlar en klippa till vatten. Samma teman återkommer ofta i takmålningarna i de rikare familjers egna gravkammare. Det verkar nästan som om vissa teman var på modet och att människor ville ha samma saker i sina egna familjekammare som andra hade. Detta gäller alla tre katakomber som jag har sett: Domitilla, Callisto, St. Marcellino och Pietro.

Tankar om renhet och renande ritualer, men också vardaglig renlighet, är något mycket grundläggande för människor. Rengöring gäller inte bara människor, det är en viktig del av livet hos ett friskt djur. Till exempel ägnar en frisk vattenfågel förvånansvärt mycket tid åt att putsas och ordna sina fjädrar.

Strävan efter att vara ren är en viktig del av det religiösa livet i många religioner. Trots att jag har levt i ett sekulärt protestantiskt samhälle har jag ändå kommit i kontakt med många av dessa vattenrelaterade berättelser från Bibeln, utan att egentligen aldrig reflektera över dem särskilt. Kanske var det därför jag ville återvända till deras rötter och till katakombernas bildspråk.

Fisken är en vanlig symbol i katakomberna.
Bilden tagen från museiområdet utanför Domitilla-katakomben.