Rom-resenären kan inte undgå att se antika marmorfigurer. De är hjältar, gudar och gudinnor eller mytiska muskulösa gestalter som stöder delar av fontäner. Det faktum att människan redan för 2 500 år sedan avbildades perfekt, ända ner till tårna, slår mig överallt, i museer och på monument. När jag tröttnar på antika skönhetsideal vill jag leta efter andra perspektiv på kroppen. Jag hittar åtminstone dessa:
1. Kroppen som votivgåva
Arkeologiska museer i Florens och Civitavecchia innehåller kroppsdelar i brons och keramik. Etruskerna tillverkade dem som votivgåvor för att offras till gudarna. Man sökte hjälp för den avbildade kroppsdelen. I montrarna finns fötter och händer, ögon och penisar. Jag blir mest berörd av bilderna av bröst – vad led den okända etrusk-kvinnan av? Hade hon problem att amma? Eller - fanns bröstkancer då? Illustrationerna av inre organ är också fascinerande. Innan min vistelse lyssnade jag på Marke Ahonens utmärkta verk om läkaren Galen. I boken presenteras förståelsen av anatomi i 100-200-talets Grekland, som till stor del baserades på dissektioner av djur. Förutom dessa plattor som liknar tarmar finns det också klumpar som kan vara hjärtan.
 |
| Bröst och antagligen inälvor - tarmar kanske? |
 |
| Penis med fint långt hår! |
2. Galleria Nazionale d'Arte Moderna
Att köpa biljett till museet via webbplatsen var återigen en ganska irriterande process. Men när jag väl kom in på det här museet för modern konst tittade jag särskilt på händer och fötter. Här är några detaljer från mästarna:
3. Jag återvänder till mina egna kroppsstudier
Jag utvecklar mitt eget bildspråk som utgår från subjektet - kroppen som är i rörelse och förnimmer världen. I vår erfarenhet finns det många saker som vi vet utan att de ingår i våra sinnesförnimmelser just då. Vi känner vår egen rygg, vi vet väggen bakom oss. När jag klättrar uppför de många trapporna i Villa Lante på kvällen känner jag tröttheten i vaderna och lårmusklerna, efter en dag av promenader i stan. Det som jag verkligen ser är bara en liten bit av trappan, jag tittar ju framåt, klokt nog.
Trappstudier med bläck och med Ölpause-tekniken:
