I Katy Gyllström-stipendiet ingår en resebudget som gör det möjligt att välja tåget istället för billigflyg. Vilken lyx att få närma sig långsamt under flera dagar och reflektera över alla vittringar av Rom och Italien som vägen erbjuder.
Den första hälsningen från Italien fick jag uppleva redan i Stockholm. För att fördriva tiden i väntan på nattåget till Hamburg gick jag in på Nationalmuseet. Där presenterades nämligen skickligt dekorerade möbler som varit på mode i den svenska hoven. Inspirationen till möblerna kom från Italien. Jag tittade särskilt på alla varianter av tassar – och hovar – som använts!
Jag tittade också med intresse på 1800-talets Rom-resenärers målningar från välkända platser i staden.
Tübingen: Hölderlin
Därefter tog tågresan mig genom Tyskland till Stuttgart, varifrån jag fortsatte med ett lokaltåg till Tübingen. Detta stopp i Hölderlins hemstad låg nästan på vägen, så det kändes motiverat att göra en färd till denna tyska romantikens poet som så inspirerades av antikens värld.
Hölderlin pluggade i samma kollegium med Hegel och Schelling. Tillsammans skapade de det tyska idealismens manifest. Men ingenting gick riktigt som det skulle i Hölderlins liv, och efter att ha förlorat sin älskade drabbades han av någon form av nervsammanbrott. Därefter levde han ett lugnt liv i det så kallade Hölderlintornet vid floden Neckar, som han beundrade, i 40 år. Dagens diagnos skulle kanske vara svår depression?
Mina tankar återvänder till det gamla temat om bildkonst och pengar. Skulle Hölderlins mentala haveri ha kunnat undvikas om hans mamma gett honom tillgång till hans arv så han hade kunnat ägna sig åt skrivandet? Och satt lite mindre press på ett "vettigt yrke"? Och skulle inte Hegel och Schelling ha kunnat lindra depressionen genom att besöka sin forna skolkompis nu och då?
 |
| Hölderlinturm vid Neckar-floden. |
 |
| En kopia av manifestet i museet i Tübingen. Originalet finns i Deutsches Literaturarchiv i Marbach. |
Lugano: Katedral med kroppslighet och underligheter
Min nästa anhalt var Lugano vid stranden av vackra Luganosjön omgiven av branta sluttningar. Ändå var det portalfasaden av San Lorenzo-katedralen som nästan helt fångade min uppmärksamhet. I dekorationerna gömde sig nämligen många underligheter: formbrytande varelser som det skulle vara svårt att namnge. Kyrkan har också många äldre delar, men just dessa dekorationer är från renässansen, dvs. 1500-talet. Senare under hösten kom jag att lära mig mer om freskomålningar i grotesk stil, men nu såg jag groteska reliefer för första gången. Frågan kvarstår: Vad har dessa i ett kyrkligt sammanhang att skaffa?
Jag mindes från Nino och Hermann Hessens biografi att Nino reste mycket till Rom och senare till Grekland för att i synnerhet studera skulptur för sina egna studier av gudinnan Hera. Hennes teoretiska ramverk var – uppenbarligen inspirerat av Nietzsches tänkande – att betrakta antik skulptur som dionysisk eller apollonisk: uttrycker de livskraft och livsglädje, eller idéernas och förnuftets triumf? Hesse bodde i Montagnola, mycket nära Lugano. Men vad tyckte Ninon om den lokala kyrkan? Och om de kvinnliga figurerna utanför den, avbildade på ett sätt som avslöjar konturerna av deras lår och bak?
Ankomst i Rom efter 4 dagars resande
Den sista anhalten före Rom var Florens, vars arkeologiska museum jag kommer att skriva om separat senare. Allt annat blev begravt under hettan och turistmassorna...
Slutligen anlände vi till den underbara Villa Lante, där en nyrenoverad studio väntade på mig. Detta är utsikten från lägenhetens fönster ner mot studion i andra hörnet av innergården.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti