I freskomålningarna i St.Marcellus e Pietro -katakomberna
sitter Jesus bland djur med en panflöjt i handen. På en annan bild det män sida
vid sida vid ett festbord, men detta är inte en bild av den sista måltiden,
utan av en fest där god mat serveras och kvinnliga betjänare blandar vin i
stora krukor. Orfeus med sin lyra sitter i en vacker position och sjunger i dekorationen
av en kristen stensarkofag. Och på andra kristliga sarkofager vimlar det av fylliga
bevingade figurer med tydlig reproduktiv förmåga, så änglar är de definitivt
inte! 
Efter några veckor i Rom är jag ganska förvirrad över hur mytiska,
dionysiska teman i tidiga kristna illustrationer blandas med teman från Gamla
och Nya testamentet. Och hur är det möjligt att Jesus ges ett så dionysiskt
epitet som panflöjt?
|  | 
| Druvskörd och bevingade andar ("genii") på sidan av en kristen sarkofag, Pio Christiano-museet i Vatikanen.
 | 
Ett till exempel där olika traditioner blandas
är Jesus som den Goda Herden, och vanliga goda herdar. Jag ser ingen stor skillnad
mellan de olika figurerna, men enligt skyltningen på Pio Christiano-museet i
Vatikanen är herdefiguren i vissa sarkofager bara en herde som illustrerar
vardagslivet, men vid en annan sarkofag konstateras att den nu fått en kristen
betydelse och här är det Jesus som avbildas. 
 Dryckeslagen igen förklaras som en symbol för
ett trevligt liv efter döden. De bevingade andarna, som i den engelskspråkiga
skyltningen kallas för ”genii”, får ingen förklaring. Men eftersom riktiga
änglar som agerar i bibliska berättelser framställs i sarkofagdekorationerna
med vanligt mänskligt utseende, utan vingar, och med kläderna på, så är de här
andarna nog icke-bibliska varelser. Vin och vinrankor förekommer däremot i metaforer i Bibeln.
Den vanliga förklaringen i både Vatikanens
skyltar och många konsthistoriska källor är att den tidiga kristna konsten, på
grund av brist på egna bildmotiv, tog till sig romerska hedniska bildmotiv,
anpassade dem och gav dem en egen kristen betydelse. 
Men
jag är inte helt övertygad. Kan man bara ta en bild och konstatera att dess gamla
innebörd härmed slopas och har ersatts med en ny? Jag tvivlar på det. Jag misstänker tillsammans med bilderna sipprar in även gamla tankar, trots Vatikanens skyltning. Hur mycket
påverkade till exempel inte Orfeus-myten de första kristnas föreställningar och
tänkande, bland annat om att övervinna döden? 
|  | 
| Orfeus i en sarkofags dekorationer i Pio Christiano-museet, Vatikanen.
 | 
 
Orfismen
har länge avfärdats som ”bara” en kult. Ny forskning har dock visat att den
omfattade en hel världsbild och teorier om livet efter döden – saker som ofta
krävs för att man ska kunna tala om en ”riktig” religion. Kopplingarna mellan orfismen och den kristne Jesus kan alltså vara starkare än forskarna vågar erkänna. 
I alla
fall har dessa vandringar bland tidiga kristna bilder i katakomber och bland sarkofagerna
i museer, gett mig en djupare förståelse för något som legat kvar i hjärnan. Någonting som härstammar säkert ända från lågstadiets religionsundervisning och bilderna
som användes i de barnsliga illustrationerna om den goda herden, nattvarden,
fiskarna på Nazareth-sjön mm. Nu vet jag mycket mer om bakgrunden till bilderna. 
Mina källor om tidig kristen bildkonst: 
Engemann, Josef. Untersuchungen zur Sepulkralsymbolik der
späteren Römischen Kaiserzeit. Münster, 1973. 
Graf, Fritz; Johnston, Sarah: Ritual Texts for the Afterlife. Ospheus and the Baccic Gold Tablets. Routledge, 2007.  
Grabar,
André. Christian iconography. A Study of Its Origins. 1968. Princeton
University Press.
Routledge
handbook on Early Christian Art, 2018. Edited by Robin Jensen and Mark ellison.
Milburn, Robert: Early Christian Art and Architecture. 1988, Scolar Press,
Aldershot. 
- Denna bok innehåller tydliga bilder och detaljerade beskrivningar
av de ämnen jag nämnde, både i sarkofager och katakomber. Särskilt nyttiga är kapitlen The
Catacombs (s. 19-57) och Stone Carvings, (s. 58-82)!